.

vad dum jag är! hur kan man bara slänga bort något så fint och som man verkligen tyckte om då, och inte bara med det, jag gör det fortfarande. saknar stunderna då vi bara kunde sitta i timmar och prata, det tog liksom aldrig slut. det är drygt ett år sen jag fick lära känna dig för första gången nu. och det kan jag lova, att jag inte ångrar en ända sekund att jag började prata med dig, för så många roliga och bra stunder som vi haft tillsammans på bara så kort tid, det är inte klokt egentligen. att man kan komma varandra så nära över bara en massa skrivande på tangentbordet och en massa samtal över telefonen, det kan jag fortfarande inte riktigt förstå. och dom gångerna vi träffats gjorde ju saken inte bättre precis. att bara få ha den kontakten med dig igen, bara få prata så som vi gjorde då, det skulle jag verkligen uppskatta. men eftersom jag är så dum att jag sumpade chansen och bröt kontakten pga en pojkvän, då får jag ju skylla mig själv! fanns ju mycket annat inblandat också men vi kunde ju fortfarande ha haft kvar den kontakten. jag saknar dig faktiskt!!